Pga tidigare dåliga erfarenheter mår jag väldigt dåligt när min parter är ute på krogen. Det är absolut inte det att jag inte litar på honom, för det gör jag, men jag är så himla rädd att det ska hända honom något. Jag har verkligen vart med om allt, å då menar jag ALLT (inte i detta förhållandet). Det fanns liksom inte en enda gång då det inte hände något. Slagsmål, brutna revben, poliser, försvunna/stulna? plånböcker och mobiler. Det är inte kul att först vara vaken hela natten å sen få höra att allt är mitt fel och sen får man sitta 06:00 på lördag morgon och spärra bankkort/mobil. Detta har satt sina spår och fastän jag vet att det bara är jag som mår dåligt så kan jag inte sluta. Jag är så jävla rädd och orolig. Detta bryter ner mig långsamt inifrån. Jag är amazed att jag ens lyckades somna igår, sjukt jävla glad att jag lyckades. Men sen vaknade jag klockan 04:40 och då började stressen komma smygandes då jag inte hört ett knyst från min blivande man och hans vänner. Inte förrän kl 07:00 eller något sånt säger en av hans vänners tjej att han sover där. Jag blir helt förstörd. Kunde han inte i alla fall sagt till? Eller nån av hans vänner?! Han vet hur jobbigt jag har det. Hur jag får kämpa för att inte låta paniken vinna. Dessa nätterna är de värsta i mitt liv och jag önskar verkligen att de inte fanns. Jag förstår om folk tror att jag är ett kontrollfreak men det är jag inte. Jag är bara så jävla rädd eftersom det för mig alltid har hänt det värsta. Sjukhus... m.m... Inte kul. Ett tag tyckte jag inte ens det var kul att gå ut längre pga detta så jag satt bara hemma å söp, för att försvinna bort till ett problemfritt dilerium medan min respektive var ute å härjade.

 

Jag delar med mig av detta ni i hopp om att folk ska förstå mig lite bättre. För jag har inte haft det lätt. Jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig, för det är fan inte synd om mig, det är synd om barnen i Afrika. Vill bara att ni ska veta varför jag är som jag är. Så, nu var det sagt.

 

Hejdå.

 

Omg vad jag saknar stallet å hästarna. Längtar ihjäl mig efter att få gosa och pyssla i stallet. Jag har lagt ut en annons på hästnet där jag berättar lite mer om vad jag är ute efter. Hittills har en hört av sig så jag ska återkomma till henne efter bröllopet, just nu är det lite väl mycket på schemat.

 

En dag ska jag ha en egen häst. Jag vill ha en lite äldre häst, kanske rida lite western, hoppa nått hinder ibland, lättare dressyr. Absolut ingen tävlingshäst. Mest av allt tycker jag det är viktigt att man inte tvingar hästen till något utan att man gör saker som den också tycker är roligt. Jag är väldigt mån om alla mina djur. Det skall finnas en ömsesidig respekt. Det är oerhört viktigt att man ser till varje unik individs behov. Alla djur och människor är olika. Djur skall inte bara lyda, de skall vilja göra som du säger och de ska också känna att de även kan få göra som de vill ibland. Det är det jag menar med att man måste respektera att djuren också är fria varelser. Till exempel - Jag skulle aldrig ta upp en katt och tvinga den att vara fast i min famn för att jag ska kunna klappa den. Jag hade hatat om någon gjorde så med mig. Därför låter jag alltid djuren komma till mig.

 

Jag har alltid haft en speciell relation, ett speciellt band med djur. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men vi liksom förstår varandra utan ord.

 

Jag är inne i en fas av mitt liv som många går och funderar på i många år innan det verkligen sker. Liksom.. jag ska gifta mig!! Det är helt sjukt. Jag är bara 22 år gammal, men jag har aldrig vart så säker på något i hela mitt liv som jag är nu.

Det är så himla fantastiskt att jag får äran att dela mitt liv med en annan människa, en människa som älskar mig för det jag är och som ställer upp för mig i alla lägen. En människa som är klok, men god och som alltid ser till mig i första hand.

 

Att få bli din fru är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Du får mig att känna mig som den viktigaste personen på hela jorden och det har jag aldrig känt förut. För en gångs skull älskar jag mig själv och det har tagit låååång tid. Det är tack vare dig. Din kärlek.

Tack Jonas, tack för att du finns i mitt liv och förgyller varje ögonblick.

 

Tack..

 

*DREEEEEEEEEEEEEEEEGGEL*

Mulberry A/W 13 is TO DIE FOR.