Jag måste bara få säga det. Jag är SÅ HIMLA LYCKLIG!!! Jag ska bli mamma, jag har världens finaste man, jag har två underbara håriga adoptivbarn, jag jobbar med något jag tycker om, jag har ett fint hem och världens underbaraste familj. Inte trodde jag för ett år sedan att jag skulle sitta här, och vara lycklig. För ett år sedan var jag trasig, nu är jag hel.

 

Tack alla som stöttat mig och peppat mig. Ni anar inte hur mycket några ord kan göra! <3

 

Jag säljer min SVEA Montreal Jacket, inköpt för ca 4300 kr på nelly.com till priset 3500 kr. Någon intresserad?? Den har äkta jättefin päls och jackan ser helt ny ut, jag har vart jätterädd om den. Storlek S (passar någon med storlek 36/38). Jackan finns i Göteborg, men kan skickas. Du står för frakten.

Kommentera inlägget vid intresse så kontaktar jag er.

Waaaaaaaaaaah. Jag vill ha ALLT. Kolla bara!

FINALLY, "it has found me here!" Hehe (internskämt, syftar på spelet Prince of Persia). Min Kenzo x New Era keps har ÄNTLIGEN kommit! Jag har velat ha en Kenzo keps hur länge som helst, men de har alltid vart slut. Nu släpptes precis en ny kollektion och jag bokstavligt talat KASTADE mig in på Kenzos sida för att beställa. Var lite osäker på storleken först men med hjälp av deras kundservice fick jag tillslut reda på vilken jag skulle välja. Wiiie den är så fin <3.

 

(Ignorera min fula pose hahaha)

Igår började vi spackla i lillens rum. Vi ska spackla en gång till idag. Men först ska vi träna, sen till IKEA å sen hem. Vi måste köpa målartvätt imorrn också så vi hinner pula med det innan helgen för då ska det börja målas på en gång.

Här nedan ser ni lite fina detaljer jag vill ha till barnrummet. Allt från IKEA.

Jag förstår inte, förut idag var jag superspeedad och överlycklig, nu mår jag skit och sitter mest å tycker synd om mig själv. Jag orkar inte med dessa humörsvängningar!!! Imorse ska vi inte tala om. Jag och min man satt i bilen och pratade och så blev jag skitsur för en liten småsak. Jag visade det inte så himla tydligt, men asså inuti var jag verkligen ARG. Jag fick stålsätta mig för att inte vara tyken så jag tänkte att det var bäst att jag bara satt tyst resten av bilfärden till jobbet.

Jag önskar att jag slapp må dåligt. Det jag bär på är det finaste som finns. Mitt barn. Trots det kommer det second thoughts every now and then. Asså, inte att jag inte vill föda mitt barn för det vill jag, mer än något annat!!! Det är bara så fruktansvärt jobbigt att vara gravid. Inte bara fysiskt utan även känslomässigt. Det råder fullständigt kaos inuti. Man vet knappt om man är glad, arg eller ledsen. Minus allt det är det helt fantastiskt. Jag längtar så himla mycket och det känns som att det är en evighet kvar tills jag äntligen får träffa min lille. Tills dess har jag en hel del att fixa. Ska börja göra om i lillens rum nu i helgen. Har bestämt exakt hur det ska se ur därinne nu. Åååååh det kommer bli SÅÅÅ fint <3

Bland annat denna kommer att finnas i hans rum:

Dagens hetaste tips! Bara för att man är gravid betyder det inte att man inte vill klä upp sig på julafton. Jag hittade massa fina klänningar på asos.com för helt ok priser. 

Jag klickade efter mycket velande fram å tillbaka slutligen hem klänningen nedan. Ska bli så roligt att känna sig fin, trots den stora kulan som är ivägen jämt å ständigt!

 

Asså... Ni får gärna tycka att jag är knäpp men jag längtar IHJÄL mig efter jul. Jag vill bara börja pynta, baka, pyssla och dona. Julen är verkligen årets höjdpunkt, enligt mig. Det är så mycket värme och kärlek och bara massa mys. För julen går ut på att ta sig tid att umgås med nära och kära, och det är precis det jag tänker göra i år. Jag ska bara njuta av varje sekund.

 

På tal om jul, har ni sett allt fint som finns inne hos H&M interior? Jag döööör. Vill ha allt. Klickade hem några godbitar alldeles nyss. Dyrt var det inte heller!

 

.. Doooh, det känns som att dagarna bara går segare och segare och jag blir bara tröttare och tröttare. Jag hade tänkt träna idag men vi får se hur det blir med det, jag somnar ju typ sittandes här. Bläää.

Längtar till helgen. Till sömn och till vila.

Ungefär så som jag ser ut känner jag mig. Anledningen till mina rödsprängda ögon är för att jag var å fixade fransarna igår. Mina ögon gillar inte limmet.

 

Jag och min man satt igår och diskuterade hur mycket jag förändrats sedan jag blev gravid. Men, ska jag vara helt ärlig har jag förändrats jättemycket sedan jag träffade honom och inte bara sedan jag vart gravid. Han har lärt mig så mycket om mig själv som inte jag ens visste om mig själv. Det är som att en hel ny värld uppenbarade sig den dagen jag tog steget och kysste honom för allra första gången, när vi satt i den röda passaten ute på en parkering i vinterkvällen förra året. Tänk att det bara är ett år sedan. Ett enda år. Det känns som en kvarts livstid. Jag kan inte ens föreställa mig hur livet vore utan Jonas. Han är min klippa i stormen, min andra halva, mitt allt! Han gör mig hel!

Bilden ovan har egentligen inget med inlägget att göra. På bilden är jag psykiskt sjuk i anorexi, även fast det kanske inte syns så tydligt just här, och jag önskade väl egentligen mest att jag skulle somna och aldrig vakna igen. Tänk vad det kan vända. Tänk om jag visste det då, hur fantastiskt mitt liv skulle bli. Tänk att jag trodde aldrig att jag skulle få känna lycka då, jag visste inte ens vad lycka var. Men nu vet jag, och jag vet att jag bara kommer att bli lyckligare när jag väl har vår son i min famn. Det kan bara bli bättre.

Tack Jonas för att du finns i mitt liv. Den kärlek jag känner för dig är svår att uttrycka ibland, men jag hoppas att du förstår ändå att du alltid kommer att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Att få vara din fru är en ära och jag är så stolt över att få kalla dig min man. Du och jag, för evigt.

 

Jag dör av längtan, jag står nästan inte ut. Du är med mig hela tiden, vart jag än går. Du är där när jag vaknar, när jag somnar, när jag är glad och när jag är ledsen. Du känner det jag känner - hela tiden. Vi är i dagsläget en.

Vem är du, du därinne? Du som buffar och bökar. Du som får min mage att stå rakt ut. Jag vet så lite om dig, men du kommer att bli en av de människor jag har allra närmast mig. 

Att inte få träffa dig, än, dödar mig långsamt inifrån. Jag vill inget hellre än att ha dig i min famn. Jag vill se in i dina ögon och jag vill visa dig all den kärlek som finns inom mig som bara är till för dig. För du kommer alltid att vara den viktigaste personen i mitt liv. Från och med nu, från och med den dagen då du blev till. Ingenting ska få komma emellan oss. Jag kommer att offra allt för dig.

Min son <3

Nu var jag hemma igen! Min weekend i London var helt fantastisk, men fan det tär på en gravid kvinna att springa runt 24-7, var helt död igår. Tur att jag tog ledigt en dag så jag kunde återhämta mig lite.

Har tyvärr inga bilder på det jag shoppade, men det kanske kommer sen. Tänkte i alla fall visa er lite godingar som finns för pre-order hos Nieman Marcus just nu:

Men nu lär det inte bli några nya väskor på läääänge. Mini ska ha kläder, skor å annat så det är bara att glömma sig själv för nu är det han som gäller.

 

Lilla du därinne, jag står knappt ut med att vänta på dig. Varje dag som går blir värre och värre jag önskar att du låg i min famn NUU! Det blir inte bättre av att nära och kära överöser mig med saker till dig och när jag kliver in i ditt halvfärdiga rum sprutar tårarna hejvilt. Det är så fantastiskt att du faktiskt ligger därinne och växer i mig. Jag är så otroligt tacksam, glad och lycklig som får äran att bli din mamma. 

Om några månader ses vi <3

 

Jag hatar detta. De här kvällarna/nätterna är de värsta som finns. Jag står inte ut en sekund till. Ensam, tjock och trött - men kan inte sova. Min man är ute. Jag visste inte ens att han skulle ut. "Jobba och middag" var det. Yeah right. 

 

Det känns som att ingen förstår hur det känns att bara sitta här hemma och bli fet i sin ensamhet. Jag kan inte göra någonting för kroppen orkar inte. Jag är fast i mitt eget hem, som blivit mitt fängelse. För vem vill umågs med en trött tjockis som ändå inte kan festa till det?

 

Jag brukar inte vara den som klagar men detta är fan hemskt. Asså det är fruktansvärt att känna såhär. Jag känner mig som en fis i rymden, att inget spelar nån roll, att jag är helt värdelös och utelämnad från civilisationen. Alla andra lever i den riktiga världen å jag står å skriker i en parallell värld. Ingen kan höra mig.

 

Lyx, lyx, LYX! Endast det bästa för min bebbe (hallå, look at who his mama is hehe).

My goooood. Dessa till S/S 14 hade inte vart fel. Finns på Zalando, tyvärr inte i min storlek :(

 

Jag vill egentligen inte vara den som klagar, men nu måste jag faktiskt få göra det. Jag mår skit, både psykiskt och fysiskt. Jag kan inte göra någonting längre. Jag känner mig helt handikappad. Jag har SÅ mycket energi men kan inte få utlopp för den. Försökte gå ut å springa igår, men det gick inte. Kroppen skrek NEEEEEEJ.

Har börjat bli helt galet pedantisk hemma, har dammsugat 3 gånger på en vecka och jag springer runt (fel ordval, haltar fram) som en dåre och plockar. Det är så skinande rent att det ser ut som att jag har ett hembiträde anställd på heltid. Men jag kan inte sitta still, det är inte jag. Jag MÅSTE göra något. Jag är inte den som ligger i soffan å kollar på film/TV i flera timmar varje dag. Jag vill TRÄNA, promenera och springa. Jag vill komma ut och röra på mig, jag vill hitta på saker.

Hela kvällen igår låg jag hemma å grät. Det är fruktansvärt att inte kunna använda sin kropp längre. Jag menar, vad ska jag göra nu?? Jonas föreslog att jag kunde börja måla igen. Men asså, vart ska jag göra av alla tavlor? Det kommer bli en miljon tavlor. För jag kommer bara att måla hela tiden, för vad annars kan jag göra? Jag vill inte sitta vid datorn, eftersom jag jobbar på kontor och sitter vid datorn hela dagen. Suck.... FML.