Publicerat 2013-10-23 12:45:15 i Allmänt

Jag och min man satt igår och diskuterade hur mycket jag förändrats sedan jag blev gravid. Men, ska jag vara helt ärlig har jag förändrats jättemycket sedan jag träffade honom och inte bara sedan jag vart gravid. Han har lärt mig så mycket om mig själv som inte jag ens visste om mig själv. Det är som att en hel ny värld uppenbarade sig den dagen jag tog steget och kysste honom för allra första gången, när vi satt i den röda passaten ute på en parkering i vinterkvällen förra året. Tänk att det bara är ett år sedan. Ett enda år. Det känns som en kvarts livstid. Jag kan inte ens föreställa mig hur livet vore utan Jonas. Han är min klippa i stormen, min andra halva, mitt allt! Han gör mig hel!

Bilden ovan har egentligen inget med inlägget att göra. På bilden är jag psykiskt sjuk i anorexi, även fast det kanske inte syns så tydligt just här, och jag önskade väl egentligen mest att jag skulle somna och aldrig vakna igen. Tänk vad det kan vända. Tänk om jag visste det då, hur fantastiskt mitt liv skulle bli. Tänk att jag trodde aldrig att jag skulle få känna lycka då, jag visste inte ens vad lycka var. Men nu vet jag, och jag vet att jag bara kommer att bli lyckligare när jag väl har vår son i min famn. Det kan bara bli bättre.

Tack Jonas för att du finns i mitt liv. Den kärlek jag känner för dig är svår att uttrycka ibland, men jag hoppas att du förstår ändå att du alltid kommer att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Att få vara din fru är en ära och jag är så stolt över att få kalla dig min man. Du och jag, för evigt.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0