Ignorera såret på kinden haha.

Sov så jävla dåligt i natt, dear LOOORD. Skulle sprungit milen men jag tog 8-kilometarn istället. Den har dock lite högre svårighetsgrad med HELVETESBACKEN som jag knappt fattar att jag orkar kuta upp för, men jag orkar. Det handlar om att intala sig själv att allt går, för det gör det. Allt går, bara man vill. Kroppen klarar mer än vad man tror. Förut kunde jag kuta uppför mycket snabbare utan problem, men sen jag blir gravid får jag ta det i ett lugnare joggingtempo. Längtar inte till den dagen då jag inte kan springa längre. Kommer att va såååååå rastlös!!! Älskar ju mina joggingrundor!! Men men, det får bli yoga å vattengympa på slutet eller nått.