Ni tycker säkert att jag är knäpp men jag längtar faktiskt tillbaka till jobbet. Jag saknar rutiner och, inte att förglömma, mina underbara kollegor. Jag är en sån person som aldrig kan släppa jobbet helt. Det kanske låter skumt men jag har dåligt samvete för att jag går hemma med mitt barn. Sjukt, jag vet, men jag kan liksom inte radera de känslorna. På min arbetsplats har jag ju ett ansvar och det känns hemskt att lämna över allt i andras händer även om jag vet att det är folk jag kan lita på. Mest rädd är jag för hur det kommer vara att komma tillbaka igen, saker som förändrats och att hålla reda på allt det. Men men, det går säkert bra. Har tänkt börja jobba igen i början av maj och då en dag i veckan. Sedan öka med en dag per månad, så 2 dagar i juni, 3 i juli... Vi får se om jag klarar av att börja så eller om jag kommer att klättra på väggar redan i april och vilja jobba ännu mer.