Jag kan knappt gå, kan inte böja mig, Ymer är sjuk och jag är med lite halvsjuk.. Yay. Perfekt när man ska flytta om mindre än en vecka och har 1000 saker att göra. Jag vill så mycket men klarar ingenting. Vill bara gråta. Kroppen skriker stopp. Har så ont i magen med. Kan inte dricka kaffe längre, spyr massa pga stressen varje kväll. Önskar att min kropp var normal... men icke. Vaknade härom natten med värsta smärtan jag någonsin känt, förutom när jag födde Ymer då. Det högg som knivar i sidan på rumpan, visste inte vart jag skulle ta vägen riktigt. Jonas ringde 1177 kl 00:00 och vi lyckades somna, men vaknade när vi kom fram (var typ 40 minuter kö och telefonen var på högtalare). Hon sa att det nog "bara" var foglossning å att man inte kan göra annat än att försöka stå ut och försöka gå bort det onda, inte ligga/sitta still förmycket. Jonas tyckte först att vi skulle åka in till sjukhuset men jag kunde knappt prata, hade för ont men jag hade ingen lust att ta mig till sjukhuset för de kan ändå inte göra någonting.

Har försökt vara så produktiv som möjligt idag, trots mitt handikapp, men det har väl gått sådär.

Här är vår nya lägenhet btw, inte direkt världens bästa bild, men men. Det är den längst upp till vänster i huset närmast.