Publicerat 2015-01-26 08:01:00 i Allmänt
Igår morse hade vi veterinärbesiktning för Papi och vi höll tummarna att han skulle gå igenom. Dessvärre markerade han lite på höger bak, han var halt. "Nej fan, tänker jag" Så jävla typiskt. Det har aldrig vart något å just nu när han ska säljas, då händer det. Nu vill de säkert inte ha honom... Men gud va fel man kan ha. De ringde och sa att de ville ha honom ändå och att de skulle sköta medcineringen och vilan istället för att vi skulle låta honom stå en vecka till för ytterligare en veterinärbesiktning helgen efter. 

Jag är så glad men samtidigt så fruktansvärt ledsen. En av mina bästa vänner har flyttat. Det känns fruktansvärt tomt, även om jag vet att han kommer att få det jättebra och precis så mycket kärlek och uppmärksamhet som han förtjänar. 

Jag vet att jag kommer att köpa en ny häst i framtiden, men inte på många år. Tills dess får jag nöja mig med att hjälpa andra. Men en sak är i alla fall säker - Jag kommer aldrig att glömma dig, Papi Raul.

 
 Bild lånad. Papi till vänster med sin nya kompis.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0