Ok, ni som känner mig eller har vart med länge vet kanske att jag har haft lite allt möjligt - anorexi, bulemi och ortorexi. Tyvärr har jag väl pga en rad omskakande händelser, prestationsångest och extremt mycket stress halkat tillbaka lite i bulimi träsket. Inget jag är stolt över, verkligen inte. Men jag vill hellre säga som det är för jag kanske kan hjälpa någon annan därute. 

Just nu kan jag inte hantera mat. Så fort jag gör mat åt barnen så MÅSTE jag äta själv. Alltså det kanske börjar med att jag smakar lite å sen då börjar jag gå i skåpen å kylen efter mer. Jag MÅSTE alltid ha det jag är sugen på å det kan vara lite vad som helst, typ jordnötssmör ur burken eller så. Hetsäter dock inget onyttigt, har slutat med socker pga att det triggar hetsätandet ännu mer.

Så fort Jonas är hemma känner jag mig mycket lugnare och då hetsäter jag inte alls lika mycket, jag har liksom inga problem med mat annars, älskar mat!!

 

MEN, det finns vissa människor jag inte klarar av att äta med, och det är sånna som kommenterar hur eller vad jag äter och även sånna vars blickar säger mer än 1000 ord (typ fan va lite hon äter, hon är sjuk bla bla bla)

 

Alltså, jag ÄTER typ 7 gånger om dan eller nått så ni kan va lugna. MEN jag kan inte alltid sluta äta, jag känner inte riktigt när det är stopp. Med andra äter jag jättelite och när jag är själv äter jag mycket mer.

Tyvärr mår jag som sämst av att äta med mina släktingar, jag klarar knappt av det, ni får mig tyvärr att må jättedåligt. Jag äter hellre med jobbarkompisarna eller någon bekant än er. Så SLUTA DÖM MIG, för jag ÄR INTE en ätstörning. Jag vet om mitt problem och det är stressrelaterat främst. Jag jobbar på problemet och sluta kom å säg till mig vad jag ska å inte ska göra för jag vet bäst själv, jag har vart med om detta förut så jag vet att det går att bli av med. Jag blir bara värre av era kommentarer å blickar så låt mig va så ska ni se att jag snart mår bättre igen.

Jag ÄR INTE en ätstörning. Jag är Angelica. Den andre rösten i huvudet är svag, jag har makten jag tänker inte lyssna på den. Så låt mig sköta mitt så kan ni sköta ert. Framför allt SLUTA SÄTT EN JÄVLA STÄMPEL I MIN PANNA.

Tack för mig!!