Jahapp, fredag igen. Trist väder, men men, man kan inte få allt man önskar sig. Ska iväg och käka ikväll med mamma och mormor på E.A.T. innan vi drar å kollar på Agnes på Liseberg. Skall blir riktigt trevligt faktiskt! Är väldigt trött men det ska nog gå bra ändå.
Bjuder på en väääldigt gammal bild på mig.
VARNING! Det är från och med nu fuskpäls på Sveas jackor. Fruktansvärt tråkigt tycker jag eftersom det var halva grejen att de hade riktig päls. Jag gillar verkligen inte kvalitén på fuskpäls det känns så himla syntetiskt. Jag har hellre en jacka utan någon päls alls än en jacka med fuskpäls! Så, någon lila vinterjacka blir det inte från dem! Siktar in mig på en enkel svart mamma-jacka istället.
Fy för FUSKPÄLS!
Detta är min önske-outfit inför min Londonresa som äger rum i slutet av oktober <3
Det enda som saknas är något snyggt smycke i silver att hänga runt halsen.
Typ detta kanske? (från Juicy Couture)
Soundtracket till Skyrim rullar i bakgrunden, kaffet är nästan uppdrucket.. ändå sitter jag här heeeelt död. Aja, en vanlig morgon helt enkelt. Det känns lite smått som att någon klubbat till mig i huvudet i natt för jag känner mig helkonstig. Aja, det går la över tids nog.
Imorse var det väldigt stressigt, gick upp 06:30 och skulle sitta i bilen 07:15. På den tiden ska jag hinna äta, göra matlådor, skära grönsaker, sminka mig, borsta tänderna, välja kläder, packa träningskläder och skopa upp protein. KAOZ, maaan. Men, jag hann!
Dagens outfit blev något jag snabbt slänge ihop bara, min nya stickade tröja med stjärnor på, ett vitt linne och leopardmönstrade mammajeans. Mitt hår ville inte sammarbeta så jag rotade snabbt igenom badrumsskåpet och hittade ett gammalt diadem. Yay! Förr använde jag diadem inprincip varje dag, men inte nu längre. Känner mig som 16 år igen hihi.
Don't mess with a pregnant woman. Speciellt inte om hon är hungrig! Dear LORD! Asså jag hatar att vara såhär hungrig jämt. Jag mår skitdåligt om jag inte äter också. Är livrädd att gå för länge utan mat. Börjar bli yr och må illa typ med en gång :'( bläää!!!
Åååååh asså du anar inte hur mycket jag längtar efter att få träffa dig. Att få bli din mamma är en ära, att få ge dig ett liv. Jag kan fortfarande knappt fatta att det är sant. Jag älskar dig redan så otroligt mycket! Jag längtar efter att få visa dig världen så du får se den med dina egna ögon, den vackra svenska naturen och årstiderna. Jag är så himla lycklig som kommer att få göra allt detta för dig, MED dig. Jag känner mig otroligt hedrad.
Vad som än händer kommer jag alltid att finnas där för dig, du är du och du skall inte någonsin behöva känna att du inte kan vara någon annan än dig själv. Det är det viktigaste jag kommer att lära dig.
Om några månader ses vi <3
Tills dess, ha det bra därinne ;)
Freeeedaaaag woop! Är trött, glad och har abstinens. Tog med mig delicatobollar till jobbet igår å bjöd på till fikat. Efteråt fanns det två kvar. Jag hade tänkt norpa en nu men då var de slut. FML! Jag har värsta sockersuget, dör typ! What to dooo??!?!?! I början av min graviditet var jag inte sötsugen alls men nu håller jag på att få panik här. HELP MIIII!!!
Bara sådär.. Av tjejen med hästen. Jahapp, tydligen hade hon haft en annan tjej som vart där och nu ville hon ha henne istället. Hon har inte ens träffat mig. Den tjejen var där i förra veckan. Ändå säger hon att jag ska komma dit idag. Jag har liksom släpat på alla grejer på 2 pendeltåg och en buss + 2 hundar!!! Schyssta klubben. Blev jäkligt ledsen faktiskt. Har försökt anpassa mig bäst jag kan efter henne men nehepp... Aja, it was not meant to be helt enkelt. Hjälper hellre någon annan.
Hur som helst... gravid som jag är så börjar jag naturligtvis böla på kontoret, hade ju ändå sett sjukt mycket fram emot detta. Men men... Å precis då skriver min kollega att vi ska till London med jobbet 18:e-20:e oktober för vi har 15-års jubileum. WHAT?! LONDON?! VET DU HUR JÄVLA LYCKLIG JAG BLIR!!!!!! Gick från värsta deppig till HUR GLAD SOM HELST på en millisekund. Jobbigt med alla känslor på en gång haha - arg, ledsen, besviken, glad, överlycklig och SUPERTAGGAD.
Ser verkligen framemot det! Älskar mina kollegor, vi kommer att ha så roligt! Tack för att ni gjorde min dag!
Jag i London för några år sedan:
Älskar denna bilden.
GISSA VEM SOM SITTER Å HOPPAR I STOLEN SOM ETT LITET BARN JUST NU?!?!?!?!?!?!!
Jag tycker det är jätteviktigt att man inte går runt och bär på allt utan att man i alla fall försöker öppna sig för någon. Annars blir man ju knäpp tillslut. Innan var jag en sådan person som inte ville besvära andra så jag höll tyst om allt tills det tillslut inte gick längre och jag blev sjuk. Jag fick panikångest och bulimi. Jag klarade inte av att bära på allt, samtidigt som jag levde ett väldigt stressigt, osäkert liv med ett väldigt krävande jobb.
Därför säger jag till alla er där ute som går och mår dåligt över något, PRATA OM DET. Det spelar ingen roll om du pratar med någon i familjen, en kompis eller en främling. Bara du får det ur dig så att du inte känner dig helt ensam i skiten. Du kommer bli förvånad över vad folk ger dig för respons. Att må dåligt och ha konstiga saker för sig är vanligare än du tror. Du kanske tror att du är helt ensam om det, att du är ett riktigt wierdo och vill inte att folk ska tycka si eller så om dig. FUCK THAT SHIT. De får tycka vafan de vill, huvudsaken är väl ändå att du mår bra, eller hur? Riktiga vänner kommer att stötta dig och försöka hjälpa dig, annars kommer du ju att få reda på vilka som du inte längre borde umgås med.
Jag är trött på ett samhälle där alla skall vara perfekta. ALLA mår dåligt ibland. Just nu mår jag jävligt bra. Lever i dilerium, men det är klart att jag har dagar som är lite sämre. Dock mår jag BRA och det har jag inte kunnat säga på flera år.
LOVA mig att ni inte bara väntar på att någon annan ska ta tag i det hela, ta ett första steg och PRATA om det. Alla kan må bättre, jag LOVAR!
KRAM <3<3<3
Mina favoriter hos Nelly.com just nu. <3
Som gravid känner jag mig inte speciellt snygg, utan mer som en uppblåst blåsfisk (eller hur Jonas?! haha). Det är ju kanske inte det man vill höra sin man säga. "Vad bra de där byxorna sitter nu, du har liksom blivit mer uppsvälld". Eeeeeeeeeeeeeeh.... SAY WHAAAAAAT?!! Du ska säga "Va fin du är älskling, du är alltid så fin i allt!". *Ilsken fru*
Tog den här bilden igår för att bevisa för honom (rättare sagt för mig själv) att jag inte har gått ner mig helt å hållet i alla fall!
Älskar när hundarna är med mig på jobbet, det är så himla mysigt! Idag fick de följa med eftersom hundvakten var upptagen med annat.
Ikväll ska jag äntligen få träffa medryttarhästen, ska bli så himla kul!
Jag kände att jag bara måste få skriva av mig om detta för det är en sak som tynger mig något fruktansvärt. Jag vet att jag kanske inte alltid är den lättaste att boka in möten med, det är alltid fullt upp med träning m.m men jag ser alltid till att få igenom något i slutändan. Ingen är perfekt.
Men... Det var egentligen inte det jag vill komma till. Det jag ville säga är att jag för något år sedan förlorade en nära vän till mig. Alltså personen dog inte, men vi slutade vara vänner. Detta pga att personen i fråga vägrade anpassa sig efter mig, det var alltid jag som fick åka över halva stan och stressa som ett as. Vill man vara vän med någon så får man själv se till att höra av sig och du måste kunna anpassa dig efter den personen.
Just nu håller detta på att hända med en person till. En person som jag har känt länge, länge. Vi har vart med om sååå mycket tillsammans men det känns som att vi håller på att glida isär. Den här gången är det inte pga det jag skrev ovan utan mer att personen har svikit och sårat mig flera gånger. Jag älskar den här personen av hela mitt hjärta men jag vet faktiskt inte längre om jag orkar med detta. Jag vill inte vara den som alltid ordnar allt, som alltid finns där och lyssnar. Du måste ställa upp för mig också. Självklart vill jag finnas där, men jag kan inte alltid bara vara den som folk pratar ut med. Det har hänt alltför många gånger att folk kommer till mig och pratar om sina problem. Ta mig inte fel, jag är glad att folk anförtror sig åt mig, men då måste de också kunna lyssna på mina problem och förstå att jag kanske inte heller alltid mår så bra.
Jag önskar att jag kunde hjälpa alla mina vänner men jag är inte övermänsklig. Just nu är jag ledsen och förvirrad jag jag vet inte riktigt hur jag känner kring det här. Jag vet bara en sak, och det är att jag måste göra det som är bäst för mig. Mig och min familj. Folk som suger mer energi ifrån mig än vad de ger mig, de är det dags att stryka från listan. Hemskt men sant. Jag vill växa tillsammans med mina vänner, känna mig uppskattad och hel, inte misslyckad och som ett andrahandsval.
Jag hoppas att ni förstår att jag absolut inte är arg på någon, bara besviken. Vi hade kunnat ha en jätterolig framtid tillsammans med massa skratt och pepptalks. Men tyvärr, du har visat mig att så inte är fallet. Jag kommer inte att höra av mig till dig mer. *stryker från listan*
Farväl.
Jag är så otroligt tacksam för allt det fina jag har i mitt liv - min fina man, mina hundar, bebis i magen och en familj som alltid ställer upp. Jag blir helt tårögd när jag tänker på det. Alla är så himla snälla och omtänksamma och jag är så stolt över att får kalla er "min familj".
<3
Jag fyller år snart... *hint, hint*
GE MIG DENNA! Hetaste väskan just nu, i hetaste färgen!!!
Vilken är snyggast?!!!
