Jag kände att jag bara måste få skriva av mig om detta för det är en sak som tynger mig något fruktansvärt. Jag vet att jag kanske inte alltid är den lättaste att boka in möten med, det är alltid fullt upp med träning m.m men jag ser alltid till att få igenom något i slutändan. Ingen är perfekt.

Men... Det var egentligen inte det jag vill komma till. Det jag ville säga är att jag för något år sedan förlorade en nära vän till mig. Alltså personen dog inte, men vi slutade vara vänner. Detta pga att personen i fråga vägrade anpassa sig efter mig, det var alltid jag som fick åka över halva stan och stressa som ett as. Vill man vara vän med någon så får man själv se till att höra av sig och du måste kunna anpassa dig efter den personen.

Just nu håller detta på att hända med en person till. En person som jag har känt länge, länge. Vi har vart med om sååå mycket tillsammans men det känns som att vi håller på att glida isär. Den här gången är det inte pga det jag skrev ovan utan mer att personen har svikit och sårat mig flera gånger. Jag älskar den här personen av hela mitt hjärta men jag vet faktiskt inte längre om jag orkar med detta. Jag vill inte vara den som alltid ordnar allt, som alltid finns där och lyssnar. Du måste ställa upp för mig också. Självklart vill jag finnas där, men jag kan inte alltid bara vara den som folk pratar ut med. Det har hänt alltför många gånger att folk kommer till mig och pratar om sina problem. Ta mig inte fel, jag är glad att folk anförtror sig åt mig, men då måste de också kunna lyssna på mina problem och förstå att jag kanske inte heller alltid mår så bra.

Jag önskar att jag kunde hjälpa alla mina vänner men jag är inte övermänsklig. Just nu är jag ledsen och förvirrad jag jag vet inte riktigt hur jag känner kring det här. Jag vet bara en sak, och det är att jag måste göra det som är bäst för mig. Mig och min familj. Folk som suger mer energi ifrån mig än vad de ger mig, de är det dags att stryka från listan. Hemskt men sant. Jag vill växa tillsammans med mina vänner, känna mig uppskattad och hel, inte misslyckad och som ett andrahandsval.

Jag hoppas att ni förstår att jag absolut inte är arg på någon, bara besviken. Vi hade kunnat ha en jätterolig framtid tillsammans med massa skratt och pepptalks. Men tyvärr, du har visat mig att så inte är fallet. Jag kommer inte att höra av mig till dig mer. *stryker från listan*

Farväl.