Jag visste precis vad jag skulle skriva innan jag gick in här på bloggen men nu kom jag helt av mig haha. Ja nej rubriken har inget med inlägget att göra, skrev det bara för att ha en rubrik xD orkar inte komma på nått fyndigt just nu, är för seg. Sitter här med världens förkylning. Well, bättre det än magsjuka iaf som vi hade hemma för någon vecka sedan. Fy faan säger jag bara. Kände ju mig för fan mer död än levande, så detta är så mycket mer uthärdligt än det vill jag lova!
Jag vet att jag har vart jättetråkig som inte skrivit alls här typ, men det har vart så mycket. Ibland känner jag inte heller för att dela med mig av allt till alla just för att jag inte orkar med folks tjöt om ditten å datten. Jag fattar inte varför folk har sånna jävla problem med andras val i livet. Varför kan man inte bara acceptera att alla är olika och gillar olika saker? Herreguuuud!!!!
Well, aja. Positiva klubben här haha!! xD
Säg hej till mina nya familjemedlemmar som ni inte har fått träffa än:
Min fina D-ponny, 3-åring, från åland! Prästgårdens Penquin eller Pingu som han kallas.
Lilla Selma, fralla på 2 år, som jag jag adopterat då hon tyvärr inte kunde bo kvar hos sina tidigare ägare.
Livet är så mycket bättre med djur. Skulle aldrig kunna leva utan dem.
Nu måste jag fortsätta jobba.
Puss å kram <3
Men liksom.. Vad fan är meningen egentligen? Detta kanske låter helt fel nu men alltså, när man har gjort allt man vill göra... Vad finns då kvar? Haha alltså, det låter jävligt otacksamt, men det är inte det jag menar med detta. Jag menar att jag redan vet svaret. Det är att hjälpa ANDRA att finna lycka och välmående. Dock är det ju faktiskt så att man inte kan göra andra lyckliga utan de måste själva hitta sin lycka, men man kan hjälpa dem på traven!
Däremot måste folk lära sig att allt inte bara kommer på silverfat utan man måste faktiskt kämpa lite för att uppnå saker här i livet. Det är då man verkligen kan uppnå ÄKTA lycka och glädje, när man vet att det är JAG och ingen annan som har nått målet.
Nu fick du dig allt en tankeställare ;) eller hur?! Men tänk på det, visst har jag rätt? Eller har jag? Det är frågan... hehe.
PUSS PÅ ER!! <3
(Haters gonna hate)
Jag vet att jag har svikit er. Men jag känner ändå inga skuldkänslor, för det gör ju faktiskt inget att jag inte har skrivit här. Ingen dör utav det, även om ni nyfikna typer kanske tycker att det är tråkigt att missa delar av mitt liv hehe ;P. Men men. Jag har verkligen massor av roliga saker att berätta, men det kommer. En dag...
Just nu försöker jag bara att fokusera på framtiden och nuet. Överleva vardagen liksom. Det är tufft med heltidsjobb, 2 barn, djur, hobbies, m.m. Men det GÅR, om man VILL! Jag har ju valt det här livet själv och jag ÄLSKAR det. Kan inte önska mig nått mer. Jo... kanske en hel kropp då... Men men, sålänge jag kan gå å leva ett hyffsat "normalt" liv så ska man väl inte klaga egentlgen hehe.
Jag igår på jobbet.
... Det är frågan.. Jag fattar att ni inte har en jävla aning om vad jag pratar om, men det gör absolut ingenting. Jag måste bara få skriva av mig någonstans för snart spricker jag. Det är FÖR mycket just nu. Mitt hjärta slår jättefort även om jag står helt still och jag känner mig väldigt nere hela tiden.
Hur som helst. Ibland är det svårt att veta vad som är rätt eller fel. Det som kan vara rätt på ett sätt kan vara fel på ett annat sätt.... Ja så på ett sätt blir det fel hur man än gör... men ändå rätt... GAH!! FUCK THIS FUCKING SHIT, jag blir galen.
Måste nog meditera ikväll. Det kanske funkar... #restlessoverthinker
I'm alive! Jag har bara tagit en rejäl bloggpaus. Har inte alls haft lust att skriva men nu kanske... Vem vet... Det är så mycket jag vill säga men det är inte rätt tillfälle just nu. Men men, det kommer.
I vilket fall har det hänt sjukt mycket saker i mitt liv så det har vart lite upp och ner om man säger så. Sitter även här med en 3-punktskorsett som jag ska ha dygnet runt i 3 månader för jag ramlade av en häst för några veckor sedan. Woho. Får inte rida eller utöva någon annan idrott förrän i januari tidigast. Haha yeah right... Kul, kul.. Tur att jag kan promenera iaf. Tänker promenera som en dåre. För rör jag inte på mig blir min sjukdom värre, har reumatism (spondylartrit).
Ja annars har ju Freja hunnit fylla 1 år och jag fyller 26 om 10 dar. Usch nu räcker det tycker jag, nu behöver jag inte fylla år mer. Nu är det inte roligt att bli äldre längre.
Aja ha det gött så hörs vi mer vid ett annat tillfälle. Have 2 work naow.
Pussis <3
Nu händer det grejer vill jag lova! Idag har jag, Jonas och Freja (Ymer var på dagis) vart iväg och valt tapeter till nya lägeheten! <3
Den här blev det i hall/vardagsrum:
Sen var jag inne på hemtex och införskaffade ett set med sängklädsel i satin som jag suktat efter ett tag nu:
.. Det blev ett par kuddar till soffan med:
Annars ville jag bara visa er min nya baby!
... Som var med mig på dejt igår ute med syrran @ vRÅ på Clarion Hotel Post.
Alltså... JÄVLAR VA GOD MAT!!!! Synd bara att vi hade ett väldigt tajt schema båda två så vi fick inprincip slänga i oss maten, men VILKEN KULINARISK UPPLEVELSE. Vi kommer definitvt att gå tillbaka då vi inte behöver stressa i oss maten.
Annars flyter livet på, har ont som vanligt, men inte alls lika farligt längre. Kan röra mig i alla fall vilket är SÅÅÅ SKÖNT! Har ju t o m dammat å dammsugat hela lägenheten idag och tagit hand om berg med tvätt, vilket inte har hänt på månader!!
Nu måste jag nog äta något, åt typ lunch kl 15 idag haha kan inte leva på kaffe å citronvatten bara.
Puss på er och tack för att ni läser min blogg! <3
Alltså, snälla söta ni!! Jag har inte dissat er med flit, jag har bara inte mått bra och det kommer alltid något emellan när jag vill blogga. Men, just nu sover barnen (eller ah, Ymer är väl på väg att börja vakna) och då gäller det att passa på!
Update - Ny bil (GÖTT, skrotat ena saaben, nu har vi "bara 2 bilar" yay), eventuell reumatism knarkar massa piller, har upptäckt att jag är en vinentusiast (kanske mindre bra när man måste knapra piller... Don't worry här blandas inget!!)...
... Å där vaknade Ymer. Well, på med en film så kan jag skriva lite till. Eller inte. Där vaknade båda...
Vi hörs när vi hörs! <3
Idag har vi vart iväg till Fristad å provkört en Passat 06:a, men den var tyvärr inte riktigt i det skick vi önskade. Vi får leta vidare helt enkelt. Är i alla fall helt inne på en Volkswagen passat, gillar dem skarpt.
För att göra en lång historia kort har jag pajat ryggen å nacken på något vänster. Har vart hos naprapat, sjukgymnast, läkare, röntgen - you name it. Hoppas på svar den här veckan.... Diskbråck kanske? Well, ont som fan gör det och jag är totalt handikappad, kan inte ta hand om barnen själv....
Tänkte iaf visa er några andra saker som gör mig glad.
Nämligen denna:
Preloved, finns hos Affordable Luxury för 18 995 kr.
Å sist men inte minst... Louis Vuitton Tropical Journey collection!!! Här är mina favoriter:
Speedy 30 med matchande sminkväska! <3
Ok, ni som känner mig eller har vart med länge vet kanske att jag har haft lite allt möjligt - anorexi, bulemi och ortorexi. Tyvärr har jag väl pga en rad omskakande händelser, prestationsångest och extremt mycket stress halkat tillbaka lite i bulimi träsket. Inget jag är stolt över, verkligen inte. Men jag vill hellre säga som det är för jag kanske kan hjälpa någon annan därute.
Just nu kan jag inte hantera mat. Så fort jag gör mat åt barnen så MÅSTE jag äta själv. Alltså det kanske börjar med att jag smakar lite å sen då börjar jag gå i skåpen å kylen efter mer. Jag MÅSTE alltid ha det jag är sugen på å det kan vara lite vad som helst, typ jordnötssmör ur burken eller så. Hetsäter dock inget onyttigt, har slutat med socker pga att det triggar hetsätandet ännu mer.
Så fort Jonas är hemma känner jag mig mycket lugnare och då hetsäter jag inte alls lika mycket, jag har liksom inga problem med mat annars, älskar mat!!
MEN, det finns vissa människor jag inte klarar av att äta med, och det är sånna som kommenterar hur eller vad jag äter och även sånna vars blickar säger mer än 1000 ord (typ fan va lite hon äter, hon är sjuk bla bla bla)
Alltså, jag ÄTER typ 7 gånger om dan eller nått så ni kan va lugna. MEN jag kan inte alltid sluta äta, jag känner inte riktigt när det är stopp. Med andra äter jag jättelite och när jag är själv äter jag mycket mer.
Tyvärr mår jag som sämst av att äta med mina släktingar, jag klarar knappt av det, ni får mig tyvärr att må jättedåligt. Jag äter hellre med jobbarkompisarna eller någon bekant än er. Så SLUTA DÖM MIG, för jag ÄR INTE en ätstörning. Jag vet om mitt problem och det är stressrelaterat främst. Jag jobbar på problemet och sluta kom å säg till mig vad jag ska å inte ska göra för jag vet bäst själv, jag har vart med om detta förut så jag vet att det går att bli av med. Jag blir bara värre av era kommentarer å blickar så låt mig va så ska ni se att jag snart mår bättre igen.
Jag ÄR INTE en ätstörning. Jag är Angelica. Den andre rösten i huvudet är svag, jag har makten jag tänker inte lyssna på den. Så låt mig sköta mitt så kan ni sköta ert. Framför allt SLUTA SÄTT EN JÄVLA STÄMPEL I MIN PANNA.
Tack för mig!!
