Känner mig som en jävla valross. Vill slå sönder allt som kommer i min väg. Stör mig på allt och alla och är allmänt irriterad 24-7. Vill göra massa saker, men orkar ingenting. Sitter bara hemma å äter mig fet. Orkar inte med mig själv. Önskar man kunde ta en paus från skiten iaf en dag. Typ ah men idag är jag inte gravid, jag kan va det imorgon istället. Men nej... that's not how it works. Du ska minsann lida. Jag känner att den här jävla ungen suger ut all min livsglädje. Jag vill bara dö typ. Finns inget att leva för. Jag klarar ju inte av någonting. FML.

 

Alla upplever sina graviditeter olika, jag har haft otur. Jag har mått bajs, bådde förra gången och nu. Men nu känns det fan värre. Vill bara lägga mig under täcket och aldrig komma ut. Vill inte se mig själv i spegeln för jag är så ful och äcklig. Vill inte träffa folk för jag stör mig bara på dem. Jag gör massa konstiga saker, som typ att kontakta riksdagen för att jag är så arg att jag inte kan stoppa mig själv. Och vad är jag arg för? Jo, små jävla piss saker. Små saker som blir STORA saker. Det är för jobbigt känslomässigt att hela tiden va arg. Jag är inte en arg person. Men just nu HATAR JAG ALLT.

 

Hejdå.