Asså, jag kan fortfarande inte, efter ett helt år, förstå att jag är mamma till världens finaste Ymer. Han är den mest fantastiska lilla människa jag någonsin träffat, trots sitt humör och att han älskar att dra i mammas hår (har snart inget kvar haha, det har gått av på flera ställen). Men han är min lilla solstråle, meningen med livet, anledningen till att jag varje dag vaknar med ett leende, trots smärtan jag har pga min graviditet (FOGLOSSNING FROM HELL!!).